Efter mycket om och men så bokade vi en paddling med John på WeXplore, Sjöstadens Kajak. Vi har ju testat och pratat kajak i flera dagar nu så vi bestämde oss till sist att vi ska paddla de kanoter vi tänker köpa. För min del blir det inte den jag vill ha utan den jag har råd med. John sa att det viktigaste är att komma ut på havet, inte i vilken båt jag kommer ut i!
Vi började med att lasta kajakerna och sätta min kajak på en vagn, sen bar vi en kort bit för att lägga i efter Sickla sluss, utan att behöva slussa. Vi hade planerat att kombinerade turen med att ta kajakpass. Vädret var helt underbart och ingen blåst
Jag tog inte så många bilder, fast jag äntligen har en egen telefon igen. Men vi paddlade ut från Henriksdals hamnen förbi Danvikstull, förbi Beckholmen till Djurgården och Grönalund, förbi Vasahamnen och längs med Djurgårdsbron för sen fika nedanför Tekniska museet. Medan vi satt och myste i solen och Katarina torkade efter sin mindre snygga urstigning kom en amfibiebuss med turister som körde rakt ut i vattnet bredvid oss. Rätt kul att se, men jag skulle faktiskt inte vilja prova!
När vi skulle paddla iväg igen började vi att småprata med en fransk diplomat och hans dotter som fick sig ett gott skratt och jag en applåd när jag lyckade välta när jag skulle kliva i kajaken!
Efter fikat paddlade vi tillbaka, längs strandvägskajen, under Skeppsholmsbron, förbi Af Chapman, runt Kastellholmarna, tittade på dockorna på Beckholmen och tillbaka till Danvikskanalen. Allt flöt på bra och vi klarade alla momenten och var inte i vägen för några båtar i farlederna. Men det var en hel del båtar och vattenskotrar som körde runt omkring oss. När vi paddlade in i Danvikskanalen så fick vi dyningar och svall från Djurgårdsfärjor, småbåtar och vattenskotrar. Katarina koncentrerade sig fullt ut, det är ju lite otäckt med vågor fortfarande. Tyvärr hade jag inte samma inställning, jag tyckte det var grymt härligt, kul och spännande att surfa på vågorna så att jag glömde att jag är nybörjare! När en våg höll på att glida ifrån mig tog jag ett ordentligt tag för att hänga kvar på vågen och sekunden senare låg jag upp och ner! Jag gled snyggt ur kajaken, med paddeln i ena handen och faktiskt så tappade jag inte heller bort kajaken, men Katarinas fina solglasögon! För sju år sedan testade jag kamraträddning så jag visste väll lite hur det ska gå till, John var lugn och pedagogisk så jag var i den tömda kajaken på ett litet kick, Katarina märkte inte ens att jag hade snurrat runt!! John berättade att han hade undrat om jag skulle klara av att hantera kajaken utan att trilla i och jag tror att han fick ett gott skratt när jag badade! Fördelen är att vi fick lära oss hur man ska göra när man surfar på vågorna och att det jag gjorde fel vara att luta mig ner mot vattnet när jag skulle sätta i paddeln. Huvudet ska alltid vara centrerat i mitten av kajaken, huvudet väger 4 kg och det är rätt mycket i det läget!
Vi kom tillbaka utan flera strapatser, förutom att jag var lite blötare än jag tänkt mig, tur att både vattnet och luften är varma just nu!
