Efter morgonens promenad till Baska Voda och litet race i trappor övertalade jag familjen att dra vidare.
Vi tvättade upp alla strandhandukar först, vi vet ju aldrig vad som kan hända eller hur nästa ställe ser ut. Sen packade vi ihop och kopplade på för vidare äventyr!
Måste erkänna att jag nu tycker de smala slingriga vägarna känns osäkra och jag lyckas stirra upp hela familjen. Som tur är så var det lätt att komma upp på motorvägen och den är bred och bra. Det blev många tunnlar idag med och nu vet vi att motorvägen inte är utbyggd hela vägen till Dubrovnik, det saknas ganska många mil!!
Fördelen var att vi gick möjlighet att stanna och handla frukt, honung mm av en lokal odlare dom hade en marknadsplats utmed vägen. Färska gröna fikon är nog den godaste frukt jag har ätit, smakar inte som hemma!
Vi stannade till i ett litet samhälle för att tanka bilen, det fick vi inte göra själva!
Snacka om att vi inte har koll, för att komma till Dubrovnik så måste vi lämna Kroatien och åka in i Bosnien, så nu fick vi pricka av ännu ett land!
Vägarna är smala men det går bra att ta sig fram, vi stannade för en snabbfika vid vägkanten och fick en känsla åav hur högt och brant det är ner mot havet!
Tillslut kom vi äntligen fram till Dubrovnik och efter lite trixande kom vi till campingen. Vi körda bland annat åt fel håll i en trång rondell!
Det ser ut som omvärldens oväder är på väg men vi lämnar Tobias i vagnen och går de 500 m ner till stranden.
Vi hade tänkt att ta en tur in till stan redan idag men vi lagade ihop lite mat och myste utanför vagnen istället
