Familjen Lidslot

Vi lämnade St Anton kl 08:00 med målsättning att även fortsättningsvis inte köpa vinjett för Österrike. Vilen fantastisk resa vi fick, vila vägar, utsikter och vilka underbara skidområden det finns!!

Ett litet speciellt ställe var där en hel by har hamnat under vatten, bara kyrktornet sticker upp. Detta har visst planerats i samband med ett dammbygge. Festligt var det att se och ännu ett område jag skulle vilja undersöka lite mer!

Körningen gick bra, vi tappade bort oss en gång men vi höll oss på 2-siffriga vägar. Innan vi körde in på campingen passade vi på att tvätta vagn och bil!

Jag hann även titta till längdspåren, de såg lovande ut!

Väl på plats fick vi träffa de andra, äta lite och fixa pjäxor till Jakop. 

Jakop lärde snabbt känna dom andra barnen och i morgon blir det utförsåkning!!

Vaknade av ljudet av regn på taket, grått och trist, inte alls det jag hade förväntat mig! Men egentligen borde jag väll det med tanke på hur vädret var sist vi var här, vintern 2015.

Vi fick plats på campingen, fast ägarn tyckte vi var lite knäppa som inte hade bokat. Det var ren tur att de hade plats åt oss. Vi fick platserna bredvidvarandra, precis vid infarten och vi delar på ett litet servicehus och på elen!

Medan Peter fixade vagnen på plats tog jag en morgon runda och köpte färskt bröd till frukost. Sen stack grabbarna iväg för att handla medan jag och Jakop gjorde läxor. 

Efter lunchen gav jag och Micke oss iväg på en längdskids tur in till St Anton. Så det regnade och snöade, spåren sög fast skidorna så det blev en tuff och blöt runda. Vi hade en hemlig plan att åka upp med skidbussen för att åka mer längd fast uppe i Lech men vi lyckades att ta fel buss (vi siktade på en buss med snökedjor). Vi bytte buss och åkte tillbaka till campingen. 

Istället för att åka in till St Anton gick Peter med Jakop till badhuset och efter det gick vi upp i byn för att äta middag. 

Vilken skidåkning, testade en annan runda (det finns 4 mil spår i den här dalen) allt är fantastiskt vacker men min upplevelse är att kämpa uppåt 3/4 av rundan och sen utför den sista 1/4 delen. Idag provade jag serpentin körning uppför!!! 

När jag kom tillbaka så gav sig Peter och grabbarna iväg medan jag och Jakop åkte pulka. Ja jag åkte mycket lite pulka, jag satt mest på marken och tittade på när Jakop klättrade upp och åkte ner. Orkade inte mer uppför. 

När killarna kom tillbaka då jade jag hunnit sitta i solen med en kopp kaffe och stickningen och kända att livet kom tillbaka. Killarna hade fått en riktigt rolig runda med skratt, fall och slutkörda kroppar.

Klockan närmade sig 13 och vi kom fram till att vi åker vidare, vi kände att det skulle vars roligt att  prova ett annat ställe innan slutmålet i Italien. Så vi packade ihop och tackade för oss och rullade iväg nerför berget. Tre stopp blev det på vägen ner för att kyla bromsarna men det känns som vi lärt oss något för  den här gången brände vi inte bromsarna, ovanligt att åka ner utan rök…

Det där med vart vi ska åka bestämde vi på vägen, det tuffade på bra och Jakop var på kanon humör. Vi körde genom Schweiz, en kort tur genom Lichtenstein och sen in i Österrike. Efter ett litet stopp pågrund av reparation av en tunnel gled vi in strax före 24 till vår välkända camping utanför St Anton i Petnau. Tyvärr står det fler ekipage här så om det finns plats till oss får vi se i morgon!!